Idag vill jag hylla en person som inte funnits så länge i mitt liv
Men han får mig alltid att le, han får mig alltid på ett gott humör
Fast än vi bor en bra bit ifrån varandra så känner jag ändå samhörighet
Fast än vi bara träffats en gång här i livet så känner jag längtan efter honom
Han har något unikt, något fint, han är bara inte som alla andra
Distansen mellan oss spelar kanske roll i stort, men med honom har jag alltid något att prata om eller diskutera
När timmar känns som minuter och när man känner känslor över en annan människas ord så betyder de något stort för mig
Vi kanske aldrig mer kommer att träffas men att ha någon på avstånd som man alltid kan tala med och som bryr sig om de man säger är ovärderligt
Han skapar glädje och välbefinnande på ett sätt som bara han kan göra
Trodde aldrig att man kunde skaffa sig en sådana nära person på ett ögonblick
Men med honom känns verkligen livet lite lättare och lite roligare
Jag vill avsluta med att tacka min underbara smålänning för att han är den han är och ingen annan och för alla samtal vi haft och den gemenskap vi skapat.
Och jag hoppas verkligen en vacker dag att få se hans söta ansikte igen.
Mitt tal som hölls idag på retoriken, fick sjukt bra på det och de är allt dig jag har & tacka för de(L)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar