De är ju inte så mycket jag måste uppoffra i heller.
Kollade på tv för en stund sen, & de är precis så som dom känner som jag också ska få känna igen.
Let your body decide were you wan't to go...
Min familj var borta i en vecka & de är sinnes så mycket jag saknat dom.
Saknat Antons vackra leénde, mammas sätt att alltid ställa upp och pappas sätt att se på mig som en oskyldig liten Josséfin som aldrig gör något ont för världen.
Imorn är de skola igen, men ö-dag på tisdag. Ska dock till skolan ändå på utvecklingssamtal & Pa tid så ska umgå

De är faktiskt djävligt illa att jag gjort de, men ännu värre att jag inte minns de. Min älskade vän, du är ju ljuset i mörkret. När du väl är där & leér så får du hela mig att känna mig såå varm. Du kommer antagligen aldrig förstå hur mycket du gör för mig genom att bara finnas, lovely Enes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar