Nu är snart denna veckan också slut. Som jag brukar säga tiden bara rinner iväg. Jag har även detta året glömt min kusins födelsedag den 8/10. Jag ber om ursäkt och ger ett stort GRATTIS i efterskott! Hoppas att dagen blev bra som 21 :)
Påtal om födelsedagar så fyller min nisse år på onsdag och jag har inte fixat någon bra present än. Skulle gett han en grej men det har liksom kommit av sig. Och nu är det typ försent. Det får bli till Jul istället.
Mamma och pappa kommer hit på lördag vilket é lite mys sen på kvällen har jag match. Robin spelar på fredag och sen på söndag så jobbar han. Annars hade jag tänkt komma till skåne en runda nästa helg men det blir inget med dera.
Alla som bor här säger hela tiden
- DU fattar vad jag menar ?!...
Och det är inte fränt...
Jag säger då det, snart jul och grejer. Nisse och jag ska åka till Stockholm på wekeend den 19-21 december, so lovely :)
Annars så är det tänkt att jag och min älskling ska bege oss till Kalmar en dag för att jag ska få gå i lite affär och för att vis ka umgås förstås. För här i Karlskrona är dte inte mycket till stadsliv. Jag håller äntligen med alla andra, Karlskrona är en sommarstad och ingeting annat. Dock har jag inte sagt att jag inte tycker att här är mega fin natur året runt.
Poliser och väktare rör sigä här i vårt område titt som tätt och jag lovar att dte inte har med mig och min nisse att göra. Igår stod vi som värsta bevakningspersonerna och sprang runt i lägenheten för att få bästa vinkel, haha! Vi lär varit sötast i världen eller fast det var vi i fredags då vi veck tvätten med byxorna halvtnerdragna och gnuggade våra lena rumpor ihop, haha! Visst älskar jag dessa stunder.
Det är fan helt sanslöst att man kan lägga mest tid på något som bara gör allt värre. Jag är rädd för att släppa det, jag är rädd för att jag ska känna ett stort tomrum efteråt. Det har liksom blivit en del av mig. En hemsk del av mig men dock en del av mig. Jag är rädd för att det bara ska gå uppför i all oändlighet. Jag är rädd för att jag inte ska känna igen mig själv efteråt. Men samtidigt så finns det inte mycket till trygghet i det jag lever i, bara en överdos av ångest som sköljer över en dag ut och dag in, timme för timme, minut för minut och de bara maler ner alla positiva tankar.
Påtal om födelsedagar så fyller min nisse år på onsdag och jag har inte fixat någon bra present än. Skulle gett han en grej men det har liksom kommit av sig. Och nu är det typ försent. Det får bli till Jul istället.
Mamma och pappa kommer hit på lördag vilket é lite mys sen på kvällen har jag match. Robin spelar på fredag och sen på söndag så jobbar han. Annars hade jag tänkt komma till skåne en runda nästa helg men det blir inget med dera.
Alla som bor här säger hela tiden
- DU fattar vad jag menar ?!...
Och det är inte fränt...
Jag säger då det, snart jul och grejer. Nisse och jag ska åka till Stockholm på wekeend den 19-21 december, so lovely :)
Annars så är det tänkt att jag och min älskling ska bege oss till Kalmar en dag för att jag ska få gå i lite affär och för att vis ka umgås förstås. För här i Karlskrona är dte inte mycket till stadsliv. Jag håller äntligen med alla andra, Karlskrona är en sommarstad och ingeting annat. Dock har jag inte sagt att jag inte tycker att här är mega fin natur året runt.
Poliser och väktare rör sigä här i vårt område titt som tätt och jag lovar att dte inte har med mig och min nisse att göra. Igår stod vi som värsta bevakningspersonerna och sprang runt i lägenheten för att få bästa vinkel, haha! Vi lär varit sötast i världen eller fast det var vi i fredags då vi veck tvätten med byxorna halvtnerdragna och gnuggade våra lena rumpor ihop, haha! Visst älskar jag dessa stunder.
Det är fan helt sanslöst att man kan lägga mest tid på något som bara gör allt värre. Jag är rädd för att släppa det, jag är rädd för att jag ska känna ett stort tomrum efteråt. Det har liksom blivit en del av mig. En hemsk del av mig men dock en del av mig. Jag är rädd för att det bara ska gå uppför i all oändlighet. Jag är rädd för att jag inte ska känna igen mig själv efteråt. Men samtidigt så finns det inte mycket till trygghet i det jag lever i, bara en överdos av ångest som sköljer över en dag ut och dag in, timme för timme, minut för minut och de bara maler ner alla positiva tankar.
1 kommentar:
Tack :) ingen fara att du glömde haha, jag glömde det nästan själv ska jag säga!
Skicka en kommentar