
Allt var perfekt det var som om en dröm hade blivit verklighet
Jag svävade på sådana dära rosa små moln som man fantiserat om i all evighet
Allt bara kretsa kring det underbara och du var det enda som fanns i mina tankar
Du fick mig så besatt att jag sänkte ankar
Jag hann inte mer än lägga ut bryggan förens känslor omsvepte oss
Vindar av det varmaste slag jag vill aldrig släppa aldrig komma loss
Jag klev i land och du hjälpte mig med din hand
Det mina fötter landade i var het varm sand
I den stunden kändes det som jag var i det vackraste paradis
Jag hoppas innerligt att mina fötter hade lämnat en matris
Du visa upp mig för alla i ditt land
Jag kände lycka från alla nya band
Jag ställde mig frågan hur allt kunde kännas så rätt?
Men jag lyssnade aldrig på svaret för det var inte lika lätt
Efter många dagar utav de härligaste slag
Så var det dags för mig att ge mig av
Vi sa adjö och jag kände mig full av kärlek när jag lätta ankar
Mitt hjärta vill bara tillbaks till dig igen, det var det enda som kretsa i mina tankar
Efter min hemresa så skrev vi ofta förtrollande brev
Alla jag sparade i en röd liten ask, inga jag rev
Allt du skrev fick mig att känna trygghet och ömhet
Men att du hade växt dig fast så hårt var även för mig en hemlighet
Efter ett tag så gick det längre och längre mellan varje skrivelse
Jag började tänka om det kanske bara var en sommarförälskelse
Men efter ett tag kändes det ohållbart för mitt sinne
Allra värst blev det när allt kom tillbaks, alla minne
Men jag trodde innerligt att det fanns en förklaring till det hela
Jag orkade inte tänka i andra banor, aldrig kunde väl dessa känslor fela?
Allt var ju så underbart och pittoreskt
Alltid hade du visat mig hänsyn av fullaste respekt
Jag slutade aldrig hoppas på att en dag få ett sådant där förtrollande brev igen
Men dagarna började bli långa och jag kände mig lämnad, varför egentligen?
Men allt återgick till vardagen precis som förr
Men hela tiden hoppades jag på att du skulle släppa in mig i ditt land igen, igenom din ytterdörr
Så en dag när allt var precis som innan så jag fann jag ett plagg från dig med din ljuvliga doft
Jag kunde inte släppa taget om den utan jag drömde mig bort, om dig och mig på stranden som vi var på ett höloft
Alla minne kom tillbaks på en gång, jag föll ner på knäna och drog min blick mot stjärnorna
Jag kände vinden som en gång hade omsvept oss när jag sänkt ankar, alla färgerna
Tårar började falla ner från min kind och längtan blev outhärdlig
Jag kände plötsligt av hur ont det gjorde, en känsla så försmädlig
Allt jag ville var att vara i din famn igen och känna värmen ifrån dig
Allt jag hoppades på var att du skulle öppna dina armar och ta tillbaka mig
Jag saknar han så mycket...
Jag svävade på sådana dära rosa små moln som man fantiserat om i all evighet
Allt bara kretsa kring det underbara och du var det enda som fanns i mina tankar
Du fick mig så besatt att jag sänkte ankar
Jag hann inte mer än lägga ut bryggan förens känslor omsvepte oss
Vindar av det varmaste slag jag vill aldrig släppa aldrig komma loss
Jag klev i land och du hjälpte mig med din hand
Det mina fötter landade i var het varm sand
I den stunden kändes det som jag var i det vackraste paradis
Jag hoppas innerligt att mina fötter hade lämnat en matris
Du visa upp mig för alla i ditt land
Jag kände lycka från alla nya band
Jag ställde mig frågan hur allt kunde kännas så rätt?
Men jag lyssnade aldrig på svaret för det var inte lika lätt
Efter många dagar utav de härligaste slag
Så var det dags för mig att ge mig av
Vi sa adjö och jag kände mig full av kärlek när jag lätta ankar
Mitt hjärta vill bara tillbaks till dig igen, det var det enda som kretsa i mina tankar
Efter min hemresa så skrev vi ofta förtrollande brev
Alla jag sparade i en röd liten ask, inga jag rev
Allt du skrev fick mig att känna trygghet och ömhet
Men att du hade växt dig fast så hårt var även för mig en hemlighet
Efter ett tag så gick det längre och längre mellan varje skrivelse
Jag började tänka om det kanske bara var en sommarförälskelse
Men efter ett tag kändes det ohållbart för mitt sinne
Allra värst blev det när allt kom tillbaks, alla minne
Men jag trodde innerligt att det fanns en förklaring till det hela
Jag orkade inte tänka i andra banor, aldrig kunde väl dessa känslor fela?
Allt var ju så underbart och pittoreskt
Alltid hade du visat mig hänsyn av fullaste respekt
Jag slutade aldrig hoppas på att en dag få ett sådant där förtrollande brev igen
Men dagarna började bli långa och jag kände mig lämnad, varför egentligen?
Men allt återgick till vardagen precis som förr
Men hela tiden hoppades jag på att du skulle släppa in mig i ditt land igen, igenom din ytterdörr
Så en dag när allt var precis som innan så jag fann jag ett plagg från dig med din ljuvliga doft
Jag kunde inte släppa taget om den utan jag drömde mig bort, om dig och mig på stranden som vi var på ett höloft
Alla minne kom tillbaks på en gång, jag föll ner på knäna och drog min blick mot stjärnorna
Jag kände vinden som en gång hade omsvept oss när jag sänkt ankar, alla färgerna
Tårar började falla ner från min kind och längtan blev outhärdlig
Jag kände plötsligt av hur ont det gjorde, en känsla så försmädlig
Allt jag ville var att vara i din famn igen och känna värmen ifrån dig
Allt jag hoppades på var att du skulle öppna dina armar och ta tillbaka mig
Jag saknar han så mycket...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar