
Jag är splittrad i många bitar. För ingenting säger samma sak allting bara rörs om. Jag vet inte riktigt var jag hör hemma eller var jag ska ta vägen. De enda jag vill är att jag ska få reda på min framtid. Men det kommer jag såklart inte kunna få. Jag önskar att jag låg i Oscars famn insvept i hans ömhet och att vi tittade på SOS och bara va. Samtdigt så vill jag bara härifrån och varför är inte livet som på Ayia Napa? Varför ligger inte jag och Sofie på rum 61 helt utslagna och får besök av Magnusson, Kåtbock, Alex och Oscar ? Det var ju så mycket underbarare än denna trista vardagen där man varje dag kämpar för att uppnå något man inte vet vad.
Well well, dags för jobbet igen och det börjar bli lite uttråkande kanske? Jaa, man förstår varför folk pluggar för att bli något. Så en dag ska jag väl också, eller jaaa...
Well well, dags för jobbet igen och det börjar bli lite uttråkande kanske? Jaa, man förstår varför folk pluggar för att bli något. Så en dag ska jag väl också, eller jaaa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar