Igår blev det ingen Malmöfestival trots allt. Var helt slut efter jobbet igår, orkade inte så mycket. Jag kände iaf att jag inte orkade trängas med tusentals människor som delvis är fulla eller allmänt störda. Jag var helt enkelt inte på Malmöfestivals humör. Jag är ledsen om jag gjorde Sofie besviken igår för jag inte orkade. Men jaa, förlåt... Om jag hade kunnat så skulle jag krypit ner i Oscars säng och lagt mig tätt intill honom och somnat in till hans högläsning av Sune. Det hade varit så underbart eller det hade varit en dröm...
Matchen igår gick åt skogen. Första halvlek var bra då jag inte ens spela så kanske hade med det att göra? Men i andra kom jag in efter en stund och jag orkade typ inte springa en meter. Hur djäkl lat får man fara? Sen så var jag nog söligast på plan. Jag menar springa är väl ändå det jag kan ? eller ska jag skriva kunde nu? Vi förlorade i vilkte fall som helst med 0-6, snygga siffror här jaa!
Det är ändå tur att det finns sådana dära söta töser som på fotbollen. Bara tanken på Waik gör mig himmla glad. Eller trion tillsammans, Tina, Waik och Emma det är så livliga och de vet hur man skapar livsglädje. Dock med Sofie så går allt mycket lättare. Men när jag fick en spann med vatten över mig igår, var jag mindre glad, haha! Men mitt humör låg i botten, så jaa förlåt...
Idag är det jobb med Malin så jag ska leka omkring på golvet. Sen ikväll är det väl en springtur eller kanske inlines om det är mysigt väder.
Oscars glädje igår när han ringde var enorm, jag var deffinitivt i botten igår men efter hans glädjesamtal så steg jag ifrån botten. Skulle allt velat se det där målet han satte igår som var så fint. Och jag skulle allt vilja se när han blev så rysligt glad att han inte visste var han skulle ta vägen. Men en dag ska jag nog allt få göra det, en dag. Eller kanske inte samma mål men iaf...
Matchen igår gick åt skogen. Första halvlek var bra då jag inte ens spela så kanske hade med det att göra? Men i andra kom jag in efter en stund och jag orkade typ inte springa en meter. Hur djäkl lat får man fara? Sen så var jag nog söligast på plan. Jag menar springa är väl ändå det jag kan ? eller ska jag skriva kunde nu? Vi förlorade i vilkte fall som helst med 0-6, snygga siffror här jaa!
Det är ändå tur att det finns sådana dära söta töser som på fotbollen. Bara tanken på Waik gör mig himmla glad. Eller trion tillsammans, Tina, Waik och Emma det är så livliga och de vet hur man skapar livsglädje. Dock med Sofie så går allt mycket lättare. Men när jag fick en spann med vatten över mig igår, var jag mindre glad, haha! Men mitt humör låg i botten, så jaa förlåt...
Idag är det jobb med Malin så jag ska leka omkring på golvet. Sen ikväll är det väl en springtur eller kanske inlines om det är mysigt väder.
Oscars glädje igår när han ringde var enorm, jag var deffinitivt i botten igår men efter hans glädjesamtal så steg jag ifrån botten. Skulle allt velat se det där målet han satte igår som var så fint. Och jag skulle allt vilja se när han blev så rysligt glad att han inte visste var han skulle ta vägen. Men en dag ska jag nog allt få göra det, en dag. Eller kanske inte samma mål men iaf...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar