lördag, april 07, 2007

Inristad


Jag kommer aldrig förstå hur det kunde bli som de blev
Jag kommer nog aldrig riktigt förstå hur du kunde få mig så besatt
Varje dag varje minut gick jag & tänkte på dig
Vi delade så mycket, musik, samtal, skratt & fylla
Att vi egentligen bara setts i någon timme i verkligheten är för mig osannolikt
För det känns verkligen som jag kännt dig hela livet
Finns nog inget jag inte skulle kunna berätta för dig
Vänskapen, kärleken för dig är något unikt som inte har funnits i denna värld innan
Kommer aldrig glömma när du ringde mig på Lussevakan och jag blev så sinnes glad när jag såg ditt nummer på displayen
Du sa att det första du tänkte på när du kom hem var att du skulle ringa mig
Jag kommer aldrig glömma känslan av att höra din röst klinga så fint i luren med allsång i bakgrunden
Våra stunder med små agressioner när vi spela patiensdueller nätterna långa och jag alltid vann eller?
När jag ringde dig när du var i Halmstad och du gick längs gatorna och berättade om allt folk som passera
Kommer aldirg glömma när du sa att du inte fick följa med och tårarna bara rann & rann
Att en människa som du, så speciell & så underbar kan finnas är otroligt
Du är utan tvekan något utav det bästa som finns även om vi inte pratar längre eller samtalar så kommer alltid vår korta tid tillsammans att spegla så mycket
Den glädje du alltid spred till mig var extrem och äkta att den grävde sig in i mitt hjärta
Så nu finns du där inristad med någon fin kursiv stil
Jag kommer nog ändå aldrig sluta hoppas på att du och jag ska sitta vid en sjö på en sten & dricka varsin öl och prata om livet som vi alltid delat i mina ögon
Jag kommer antagligen aldrig förstå att du kunde ge mig så mycket min småläning


1 kommentar:

Charlotte sa...

känner igen mig .. :)