Vem vet

När jag omfamnar mig i mörkret känns det som jag stryps
När vinden blåser genom mitt hår så känns det som jag inte kan andas
När solen gasar på min kropp så fryser mitt blod till is
När mina läppar ler känns det som jag bär på sorgens börda
När jag ligger i min mjuka säng så känns det som det är en spikmatta
När jag låter mig själv falla så känns det som helvetet är nära

Fint väder & allt idag, en trevlig körskolelektion med Håkan med bakning runt hörn var givande. Lektion gick fortare än fortast och jag kom en kvart försent till min lektion, vilket det var värt.
Nutidshistoria är bara så trist, iofs så tycker jag all historia är tråkig. men nationellt tal skulle sedan hållas och det gick väl helt okej. Därefter så bar jag mig hemåt, sjukt sliten efter träningslägret så det kändes inte lönt att vänta en och en halvtimme på psykologin.
Kom hem & somna till ute i solen sen så lagat mat & packat upp väskan. Även kollat på Felicity, fattade ingenting idag? Bröllop & allt, hur många avsnitt missade jag egentligen föra veckan?

Ingen träning idag men varit ute & åkt inlines i en timme istället, riktigt skönt i det fina vädret.
Men jaa, jag måste verkligen ta tag i mitt liv de sista dagarna nu, eller månaden. Jag ligger fett back i alla ämnen. Men kan inte skylla på någon annan än mig själv, men jag orkar bara inte längre.
Men när denna månaden är över så är det bara massa kul & skoj som väntar. Bara en massa älskvärda saker. Jag kanske låter en aning naiv men jag tror att drömmarna allt kommer slå in, för vem vet, en dag kanske blixten slår ner?...