Jag tittade mig i spegeln dag ut och dag in.
Kände mig vacker och otroligt fin.
Men en dag allt slog om.
Det var en dag då illamåendet kom
Jag krängde allt jag kunde hitta
Jag som aldrig trodde att jag av detta skulle smitta
Jag alltid lycklig och glad är.
Men något i mig vill inte ha mig såhär.
Den säger att det är fel på min kropp
Att jag inget mer ska ha, den säger stopp.
Jag mår inte ett skit bättre av att vara smal.
Tänker bara tillbaka till tiden då mina kinder var som en rund bal.
Då jag levde, då jag älskade livet.
Nu jag istället tar sorgen förgivet
Jag tror varje gång att jag ska bli bättre av att försöka se ut som en massmediet bild.Men istället jag tar ett steg närmare helvete, mot den jag blir givmild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar