Att livet är ett enda stort skådespel
Är det något fel att vilja ha koll
Varför är det så svårt att byta roll?
Glädjen och jag är ett par
Den skulle vara med mig obrytbar
Alla har sin svacka
Som bara en vill hacka
Man kommer inte alltid vara stark
Man kommer falla ner till bottens mark
Det händer alla någon gång
Och det är ingen glädjesång
Men jag släpper aldrig hoppet
Ja åker inte ner i doppet
Det är aldrig försent att ta sig från djupet
Jag håller huvudet högt när jag faller hejdlöst från stupet
Jag kanske känner mig livlös för ett tag
Men jag kommer resa mig en vacker dag
Då ska jag klättra upp för stupet
Och höra det otroliga glädje tjutet
Jag ska få känna på balans
Och få behålla min hjärnsubstans
Jag ska få tillbaka allt jag en gång hade i min hand
Jag ska få känna trygghet i het varm sand
Jag ska lämna helvetes gång
Och fortsätta sjunga på min glädjesång…
Text & Bild av Josefin Krondahl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar