Jag saknar sommaren 2004 så sinnes mycket! Eller inte saknar, men jag längtar tillbaks. Så kul, så oskyldigt och så mysigt. Hällevik var en helg som var mer än undetbart kul! Länge leve denna tid!
Det är sinnes sjukt så mycket jag redan saknar Robin ännu en gång. Men tur är väl det ändå. Inte sovit mycket det senaste veckorna. Borde verkligen sova nu. Men det är svårt att somna tan Robin samtidigt som det är svårt att somna med honom. Man vill utnyttja varje hundradels sekund som vi är. Man vill inte missa ett leende eller en rynkning av min älskling. Precis allt han har är underbart! Gårdagen var mer än sagolik. Inte för att vi gjord enågot speciellt, men bara när våra händer sätts ihop som dom verkligen hörde ihop från början så får man kalla kårar. När vi har våra läppar mot varandra så ger det ett sådant glädjerus. Efter världens mysigaste stund igårkväll så rann det glädjetårar bokstavligt talat ner för mina kinder. Aldrig förr har jag ens sett snarkningar från någon som ljuv sång, aldrig förr har jag känt mig så trygg som jag gör med honom. Att jag är kär råder det ingen tvekan om men att vi kommer få bo tillsammans i en egen lägenhet är så otroligt att tror att jag drömmer. Hans lukt gör mig så svag och hans öma kyssar i min nacke igår när jag stod och stekte fläskfilén... aaah, vad ska jag säga, det var verkligen som i en film. Hela gårdagen kändes som att jag var med i en sådan amerikansk film där man alltid säger efter man sett den att sådana killar finns bara på film. Men det är helt sjukt, men jag har hittat den där killen i den dära amerikanska filmen som inte "finns" i verkligheten. Han heter Robin Gunnarsson och är min, bara min pojkvän (snart sambo). Lyckorus, kärlek till tusen, öma kyssar och kalla kårar, han gör mig så känslig så underbart glad. Varenda dag med honom är som världens lyckodag!
Det är sinnes sjukt så mycket jag redan saknar Robin ännu en gång. Men tur är väl det ändå. Inte sovit mycket det senaste veckorna. Borde verkligen sova nu. Men det är svårt att somna tan Robin samtidigt som det är svårt att somna med honom. Man vill utnyttja varje hundradels sekund som vi är. Man vill inte missa ett leende eller en rynkning av min älskling. Precis allt han har är underbart! Gårdagen var mer än sagolik. Inte för att vi gjord enågot speciellt, men bara när våra händer sätts ihop som dom verkligen hörde ihop från början så får man kalla kårar. När vi har våra läppar mot varandra så ger det ett sådant glädjerus. Efter världens mysigaste stund igårkväll så rann det glädjetårar bokstavligt talat ner för mina kinder. Aldrig förr har jag ens sett snarkningar från någon som ljuv sång, aldrig förr har jag känt mig så trygg som jag gör med honom. Att jag är kär råder det ingen tvekan om men att vi kommer få bo tillsammans i en egen lägenhet är så otroligt att tror att jag drömmer. Hans lukt gör mig så svag och hans öma kyssar i min nacke igår när jag stod och stekte fläskfilén... aaah, vad ska jag säga, det var verkligen som i en film. Hela gårdagen kändes som att jag var med i en sådan amerikansk film där man alltid säger efter man sett den att sådana killar finns bara på film. Men det är helt sjukt, men jag har hittat den där killen i den dära amerikanska filmen som inte "finns" i verkligheten. Han heter Robin Gunnarsson och är min, bara min pojkvän (snart sambo). Lyckorus, kärlek till tusen, öma kyssar och kalla kårar, han gör mig så känslig så underbart glad. Varenda dag med honom är som världens lyckodag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar