måndag, januari 29, 2007

Namnlös

Idag trodde jag att jag skulle våga säga som de är.
Att jag skulle berätta sanningen.
Men jag klarar verkligen inte av de.
Kanske trist att ta de en dag som denna.
De är ju trots allt min födelsedag.
Men de känns inget & fylla år, jag vill inte ens fira att jag fyllt år.
I lördes rann tårar ner för mina kinder & jag var riktigt elak mot mamma.
De är inte såhär jag vill ha de, de inte såhär de ska vara.
Vad trodde jag egentligen ?
Att allt skulle lösas bara för att de blev ett nytt år?
De behövs mycket mer än så, & jag har nog abar inte förstått förrens nu att jag verkligen inte klarar de själv.
Jag behöver en hjälpande hand, men jag vet bara inte vem.
Tårarna rinner även idag på min 19-årsdag & familjen undrar vad de är.
Men jag klarar inte av att göra de besvikna över den jag är.

1 kommentar:

Anonym sa...

Älskling, vad det än är som tar emot i ditt liv ska du veta att jag finns här för dig 24/7. Det är bara att säga till, jag förstår att det kanske inte är så bara eftersom det verkar vara något stort som hindrar dig. Men jag älskar iallafall dig enormt, och du är den bästa vännen jag någonsin haft. Love you (L)